Ibland träder det fram som om det var igår.
Och ibland fyller jag i det.
När jag inte kan sova.
Fyller i alla konturerna.
Det är skönt.
Då känner jag mig levande.
Smärta är ett tecken på att man lever.
Men jag ångrar mig alltid efteråt.
Vill inte att någon ska märka.
Men ändå att nån ska höra mitt rop på hjälp.

jr